SAMBA - sambasajten.com - BEZERRA DA SILVA

Bezerra da Silva föddes i staden Recife i norra Brasilien 1927 och åkte till Rio de Janeiro vid 15 års ålder,gömd i ett fartyg,för att arbeta i byggbranschen och försöka hitta sin pappa.

Han började spela slagverk som ung och trädde snart in i ett sk ”bloco do carnaval”. Det var en av de händelser som ledde fram till ”Radio Club” i Brasilien,1950, där han spelade Surdo och Tamborim. Inget varar för evigt och han levde sedan som tiggare på gatorna runt Copacabana i drygt 7 år, mellan 1954-61.Blev en bohem som greps av polisen mer än tjugo gånger.

Under den här perioden kom han med tiden i kontakt med en sk ”mãe-de-santo” (fritt ”helgonkvinna”), som hjälpte honom att inse att hans destination var musiken.

Han komponerade sin första sång 1965, för karnevalen.

Från och till arbetade han sedan som kompositör, instrumentalist och sångare.Han gjorde sin första inspelning 1969 och sex år senare den första LP:n.

”O Rei do Cocô” (1975) blev ingen kommersiell framgång, utan det var med skivserien ”Partido Alto Nota 10”(tillsammans med sångaren Genaro), som han började hitta sin publik med en stil som av vissa kallades ”Sambandido”,en samba fylld av social kritik.

En sorts motsvarighet (och brasiliansk föregångare och förfader/inspiratör till den brasilianska hiphop:en och dess stilar) till den nordamerikanska ”Gangsta Rap:en”.

Kompositörerna på dessa inspelningar använde kodnamn för att skydda sin identitet, förmodligen med tanke på att Brasilien 1977 fortfarande var en militärdiktatur.Han hängav sig efter detta åt den här stilen och vann nationell berömmelse.

Bezerra da Silva fick sitt erkännande på äldre dagar i den bredare massan, men var alltid populär bland den fattiga befolkningen i Rios favelor, som ”en röst för folket” (”A voz do povo”).

Han sjöng och tog upp musik som handlade om livsituationen som ”favelado” (boende i favelan), med texter om polisvåld, handel och konsumtion av narkotika, som med hjälp av en förfinad ironi, humor och ett språk typiskt för sk ”malandros” framfördes med en helt egen stil. En stil som i både musiken, arrangemangen och sången var konsekvent genom hela karriären.

Han var när han gick bort den 17 januari 2005 sörjd och mycket saknad av många, många människor i Rio de Janeiro.